Informationsöverflöd – vad händer med samhället när informationen blir oändlig? I tre texter skriver Emanuel Karlsten om hur ett nytt informationsöverflöde förändrar samhället. Idag om Medieskiftet.
En gång i tiden satt redaktioner runt om i Sverige med en uppgift: Att informera medborgarna – om allt! Uppgiften kunde variera beroende på redaktionens placering och utgivningsområde, men den var central. I väntan på internet behövde medborgarna någon som gav dem en slags generisk, bred information om sakernas tillstånd. I vakuumet av information skapades också journalistik, skribenter som inte bara informerade, utan också ställde makthavare till svars. En slags medborgarnas utsända, en tredje statsmakt, jämte riksdag och regering.
Det levde såklart på att redaktionerna levererade stark journalistik, men allra mest levde det ekonomiskt på att man hade monopol på distributionen av information.
Mediebranschen i identitetskris
Internet dödade allt det. Plötsligt blev journalistiska medier bara en av många leverantörer i det stora distributionsnätverket internet. Deras räckvidd var inte automatiskt större än, säg, Blondinbella med en blogg.
En identitetskris uppstod: Vad ska medier vara när de inte längre har monopol på informationsdistributionen? Hur ska de överleva, när deras affärsmodell – försäljning av information – blivit irrelevant?
Sedan mitten av 00-talet har den här identitetskrisen eskalerat. Den har gått från total förnekelse av ett problem, till en total panik med insikten, tills idag: Förvirring.
Jag menar inte förvirring i vad journalistiken publicerar, på många sätt görs det bättre journalistik och avslöjanden idag än någonsin, men det råder en allmän förvirring över traditionella mediers roll. Politiker planterar fortfarande sina utspel genom tidningarnas debattsidor, trots att samma debattsidor låses in och därmed bara kan läsas av en minimal andel av väljarna. Av gammal och ohejdad vana fortsätter stora delar av samhället att rotera runt det medie som i över hundra år varit dess nav. Och det är väl rimligt, att medier måste kunna få ta betalt för sitt innehåll, det har de alltid gjort.
Vem som helst kan publicera vad som helst
Men skillnaden nu är konkurrensen. Eftersom alla med en mobiltelefon kan publicera information vänder sig läsaren till det som är gratis för att få sitt informationsintag. Till propaganda-sajten, till bloggaren, till...påhittade nyheter?
Det är detta skifte informationsflödet nu medgivit.
En total kris i vem som äger berättelsen, narrativet – och därmed kanske också sanningen. För när inte längre ett informationsmonopol styr vad som blir läst, styr andra saker.
Som relationer.
Mer om det i nästa text.
Fotograf: Martin Ridne
Om Emanuel Karlsten
Emanuel Karlsten är krönikör hos Göteborgsposten och Breakit, programledare i Sveriges radio P1 och driver Sveriges största podd om medier, “Mediepodden”. Han har blivit utsedd till en av framtidens 99 mäktigaste i Sverige, en av Västsveriges 100 mäktigaste och en av Sveriges mest inflytelserika journalister på Twitter enligt Twitterbarometern. Och vi är oerhört glada att just Emanuel gästar oss på Bredband2.
