Tillsammans med allt intressant, lärorikt och roligt som finns på nätet, finns det också väldigt mycket som är olagligt, oetiskt eller bara allmänt olämpligt. Jag kommer inte att räkna upp allt vansinnigt som folk lägger ut, eftersom det skulle kunna utgöra ett övergrepp i sig. Det räcker att konstatera att det finns. Och att vi behöver göra något åt att barn kan komma åt det, medvetet eller omedvetet.
För oss som har vuxit upp med den trygghet som analoga medier innebar kan det verka fullkomligt orimligt att ett barn ska ha tillgång till världens alla vidrigheter utan att någon tar ansvar för att de ska slippa se sådant de inte orkar med. Det ÄR orimligt, men likafullt är det sant. Internet är ju inte uppbyggt som gamla medier, där det finns en ansvarig utgivare och där innehållet kan granskas i förväg. Och om vi ska kunna skydda barn, måste vi agera utifrån den verklighet som finns och inte som vi önskar att världen var.
Den falska säkerheten
Om uppväxtvillkoren är annorlunda måste också lösningarna vara annorlunda. Vi kommer inte att kunna använda lösningar från det gamla systemet, hur vi än försöker. Och det finns de som har försökt. Det har lanserats barnsäkra sökmotorer, förhandsgranskade videosajter och innehållsfilter. Allt med målet att ta bort det dåliga och lämna kvar det bra. Dessvärre har ingen av dessa lösningar fungerat i praktiken. Tvärtom, har forskning tydligt visat att sådana lösningar ökar risken för att barn ska få syn på olämpligt innehåll, som pornografi, därför att vuxna invaggas i falsk säkerhet. De tekniska lösningar där vi försöker återskapa villkoren i det analoga medielandskapet fungerar således inte och kommer heller aldrig att göra det, oavsett framtida teknikutveckling. Därför måste vi vända våra insatser åt annat håll.
Vi måste förbereda barn så att de kan navigera förbi det innehåll de inte vill ta del av och hitta det innehåll de har nytta av. Det är egentligen inga krångliga saker, de flesta barn och unga kan det redan. Många har till och med lärt sig detta utan att vuxna varit inblandade, på egen hand och tillsammans med jämnåriga. Ibland till ett högt pris, när de sett sådant de inte ville se och därefter funderat ut en strategi. Det är ju bra att så många barn och unga redan är kunniga men det är lite sorgligt att många har fått göra det här svåra utan vuxna. Det är inte heller säkert att alla klarar det lika bra. Tänk om det är som alltid, att de barn som har det tryggt omkring sig i livet klarar sig bäst? Som samhälle, skola och vuxen med ansvar för barn har vi ett stort arbete framför oss. Och det är inget vi kan smita ifrån, genom att säga att vi har satt in filter eller att vi har förbud.
Var nyfiken och intresserad
Som vuxen finns det mycket du kan göra. Exempelvis kan du tidigt börja utforska nätet tillsammans med barn. Forskning om säkerhet på nätet har nämligen visat att de barn som är vana nätanvändare är tryggare på nätet, har lättare att undvika risker och om de råkar ut för något har de större chans att klara det på bästa möjliga sätt.
Du kan också avlasta barn ifall de sett något som oroar dem. Du kan lyssna, låta dem sätta ord på det otäcka, kanske bolla strategier för att slippa sådant i framtiden. Det är märkligt hur ofta det hjälper bara att få säga högt vad som har hänt.
Nu kanske du har barn som redan använder nätet och då handlar det mer om att vara nyfiken och intresserad och försöka förstå vad de gör och hur de tänker. Eftersom många barn och unga efterlyser en vuxen att prata med om sådant som händer på nätet, är det aldrig för sent att börja ställa intresserade, respektfulla och ibland även dumma frågor.
Ökad oro trots samma risker
I Statens medieråds undersökning Föräldrar och medier framgår det att vuxna oroar sig för faror på nätet i större utsträckning än de faktiskt inträffar. Det skulle kunna hänga ihop med att de senaste årens alarmism har ökat oron fast riskerna är desamma. Rapporten visar också att fler oroar sig för att andras barn ska påverkas mer än deras egna barn. Det kan också ha med alarmismen att göra; vi ser att våra barn har det bra samtidigt som media påpekar att dagens unga inte mår bra och då måste det vara någon annans barn det handlar om. Jag hoppas att dessa resultat kan ge vuxna modet att oroa sig mindre och ha en mer positiv, nyfiken syn på barns och ungas internetanvändning.
Elza Dunkels, foto: Gitta Wilén.
Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete, har under 20 års tid forskat om barn och internet. Med sin gedigna erfarenhet kan vi konstatera att hon är expert inom ämnet. Hon har bland annat författat populära böcker som Nätmobbning, näthat och nätkärlek, Interaktiva medier och lärandemiljöer, och Hur farligt är internet?. År 2017 tilldelades Elza Surfa Lugnt-priset på grund av sitt arbete med ”att främja kommunikation mellan barn och vuxna på nätet”. En synnerligen inspirerande person, tycker vi!
